ROADEX IV-projetet utförde att antal demonstrationsprojekt avseende avvattningsanalys inom ROADEX partnerområden under 2010 – 2011 och resultaten från dessa projekt ger en utmärkt överblick av avvattningsproblemen i varje område.
Som redan omnämnts i tidigare kapitel är dåligt fungerande avvattning ett vanligt problem inom ROADEX-området och för att ta itu med det har varje land utvecklat något olika arbetssätt för att tillmötesgå sina speciella topografiska förhållanden, jordtyper, klimat, vägbyggnad och underhålls-historik. Denna lektion presenterar en summering av det ROADEX-arbete som har utförts och påvisar typiska avvattningsproblem i varje ROADEX-område. Länderna presenteras i alfabetisk ordning.
7.1 Grönland (Sisimiut)
Klassificering och statistik:
Exempel på de avvattningsklasser som används för avvattningsanalyserna i Sisimiut på Grönland visas i följande figurer.
I allmänhet är avvattningen i godtagbart tillstånd i Sisimiut tätort. Omkring 41 % av den inventerade längden klassificerades som avvattning Klass 1, medan 27 % klassificerades som avvattning Klass 3 (allvarliga avvattingsbrister).
Avvattningsbrister:
Det huvudsakliga avvattningsproblemet i Sisimiut samhälle finns i diken som ligger på sidan mot högre liggande mark i sidlutande terräng. I vissa sluttningar är dikena för grunda eller på andra sätt ineffektiva och i en del fall saknas avvattning.
Några av sidotrummorna är igensatta med jord och skräp. I de flesta fall behöver trummorna bara rensas, men deras tillstånd behöver kontrolleras och trumman bör ersättas med en ny vid behov.
Vissa gatuavsnitt saknar avvattningssystem. I dessa fall har inte vatten på beläggningen eller i överbyggnaden någon utloppsmöjlighet och förr eller senare kommer det instängda vattnet att orsaka tjälskador. Det blir speciellt fallet på vägavsnitt där vägen ligger i skärning.
Special:
Betongdiken har byggts som sidoavvattningar för gatorna i Sisimiut centrumområde. De flesta av dessa diken fungerar ganska bra men några har gått sönder och bör rensas och repareras.
En smart avvattningslösning har utvecklats för brant sluttande gator belägna i Sisimiut. Betongsteg har utförts i bottnen av diket för att få vattnet att rinna nerför de branta sluttningarna litet lugnare.
7.2 Finland
Klassificering och statistik:
Exempel på avvattningsklasser som använts vid avvattningsanalyser i Finland visas i följande figurer.
Avvattningsbrister:
Som för andra länder är det huvudsakliga avvattningsproblemet på det finska vägnätet relaterat till vägens tvärprofil. Av dessa är de mest utmanande vägavsnitten vägdiken som ligger på skärningssidan på sidlutande mark och i vägskärningar.
“Flacka och jämna områden” kan också utgöra avvattningsproblem i områden där det är risk för översvämning. Detta kan genomdränka vägöverbyggnaderna och medföra problem med permanent deformation.
Sidotrummor på privata infartsvägar är speciella fall i Finland. Som nämnts i tidigare lektioner ligger underhållsansvaret på dessa trummor i Finland på ägaren av infartsvägen. Detta kan orsaka svårigheter eftersom dessa privata vägägare ignorerar sitt ansvar för att hålla dessa trummor öppna. Ganska ofta kan dessa trummor också vara dåligt byggda, för smala eller de kan totalt saknas. Detta skapar blockeringar i dräneringssystemet och medför skador på huvudvägen.
Special:
Ett flertal avvattningsanalyser har utförts i Norra Finland under åren och det finns nu ett bra allmänt medvetande om betydelsen av avvattningens tillstånd, och de olika typer av problem som kan uppstå om vägens avvattning tillåts att brytas ner. Arbetet fokuserade speciellt på bättre underhåll av avvattningen och på övervakande uppföljning för att kontrollera det fortsatta avvattningstillståndet. Detta har dokumenterats i ROADEX IV-projekten i Rovaniemi och Kittilä driftområden. I Rovaniemi-området visade uppföljningsinventeringen att bara 41 % av avvattningen på de speciella underhållsavsnitten var felfria. Defekterna var dock mindre, med allvarliga problem detekterade bara på ett 154 m långt avsnitt (d v s 2 % av total längd). De identifierade bristerna var i huvudsak resultatet av ytterslänter som kollapsat ner i dikesbottnen och begränsat vattenflödet. I några fall var problemet otillfredsställande längsgående lutning. En speciell observation som gjordes var att riktlinjerna i driftkontraktet inte krävde att svallis skulle tas bort ur diket förrän vatten började rinna ut på beläggningen. Detta är för sent och kommer att orsaka stora problem för vägen om det tillåts fortsätta.
Kittilä-områdets uppföljningsprojekt för avvattningsunderhåll visade att bara 35 % av de speciella underhållsavsnitten hade felfri avvattning. Mindre brister noterades på 25 % av den undersökta längden. Skälen till dessa defekter var, liksom i Rovaniemi driftområde, att jord på ytterslänterna hade kollapset i dikesbottnarna och hindrade vattenflödet i diket. Dåliga trummor på infartsvägar och otillräcklig längsgående lutning i vägdikena har också noterats. Speciella problem kunde noteras på de långa vägavsnitt som går över torvmosseområdet i Kittiläområdet. Att förbättra avvattningen var nästan omöjligt på dessa vägavsnitt och den enda lösningen visade sig vara en höjning av profillinjen.
7.3 Island
Klassificering och statistik:
Exempel på de avvattningsklasser som användes vid avvattningsanalyserna i Island visas i de följande figurerna.
Den överlägset största andelen av de undersökta vägavsnitten i Island klassificerades som avvattning Klass 1, som täckte 79 % av väglängden, och bara 2 % av den inventerade vägen var klassificerad som Klass 3. Detta visar klart att avvattningens tillstånd i Island i genomsnitt var mycket bättre än för de andra undersökta ROADEX-områdena.
Höga stödkanter klassificerades i två klasser: Klass 1 (inga kanter), Klass 2 (det finns kanter).
Bara 13 % av den undersökta väglängden hade en hög stödkant och till största delen orsakade kanterna inga problem för avvattningssystemen. .
Avvattningsbrister:
Avvattningsbristerna som inventerades i Island rörde huvudsakligen sidlutande mark och flacka områden. På grund av jordens instabilitet kollapsar dikesvallar här och där i torvområden och stoppar vattenflödet i diket. Utloppsdiken med stillastående vatten och massor av vegetation noterades i några flacka områden. På liknande sätt hindrade höga stödkanter vatten från att rinna av beläggningen på några vägavsnitt.
Special:
Vägavvattningssystemet och de lokala tillstånden hos det Isländska vägnätet är ganska olika de andra ROADEX-projekt som inventerats. De inventerade vägarna var generellt belägna på torr jord eller på vulkanisk terräng utan avvattningsproblem! I många fall var dikena lokaliserade långt från vägen (10-15 m). Många vägavsnitt hade hästbanor mellan vägen och diket och i några fall fördröjde dessa vattenflödet från vägen till dikena.
7.4 Irland
Detaljerad information om de avvattningsanalyser som utfördes i Irland finns i ROADEX IV-rapporten “Summary of Drainage Analysis in Ireland, Roads N56 and N59”
Klassificering och statistik: Exempel på avvattningsklasser som använts i avvattningsanalyserna från Irland visas i de följande figurerna.
Av de två vägar som analyserades i Irland, var avvattningen på väg N56 i bättre tillstånd än det på väg N59. Huvuddelen (68,4 %) av avvattningssystemet på väg N56 värderades som avvattning Klass 1 och bara 8,1 % av avvattningen på väg N56 värderades till avvattning Klass 3. Väg N59 var i något sämre tillstånd, bara 23,7 % bedömdes som avvattning Klass 1.
Exempel på klassificeringen av stödkanter i Irland visas i de följande figurerna.
Stödkanterna var vanliga i Irland. På väg N56 var majoriteten (55 %) av stödkanterna som inventerades bedömda som Klass 1, medan 21,4 % bedömdes som Klass 3. På väg N59 var 34 % bedömda som Klass 1 och 42 % som Klass 3.
Avvattningsbrister:
Avvattningssystemen för vägar i Irland skiljer sig från de Nordiska länderna där ROADEX inventeringsmetod för avvattning ursprungligen utvecklades. Typiska avvattningsproblem i Irland syntes vara resultatet av dåligt fungerande stödkanter och smala vägskärningar med branta slänter.
Special:
Ett speciellt särdrag i det Irländska vägnätet var stenmurar nära vägen. Vanligen var dessa murar lokaliserade längs gamla vägavsnitt som inte blivit uppgraderade. Där vägförbättringar hade utförts verkade dessa murar vara borttagna. Vanligen är dessa murar mycket gamla och i många fall inte synliga på grund av vegetationens tillväxt. Vägens avvattningstillstånd och vägytans tillstånd är vanligen dåliga på dessa vägavsnitt.
7.5 Norge
Klassificering och statistik:
Avvattningstillståndet hos de inventerade vägarna i Norge indelades i tre klasser: Klass 1 (Bra tillstånd), Klass 2 (Godtagbart tillstånd) och Klass 3 (Dåligt tillstånd). Exempel på dessa visas i följande figurer.
Ungefär 2/3 av de inventerade vägavsnitten klassificerades som avvattning Klass 1. 15 % av vägarna klassificerades dock som avvattning Klass 3, vilket är tillräckligt för att påkalla behovet av ny beläggning.
Stödkanter klassificerades i två klasser vid analysen: Klass 1 (Inga höga stödkanter) och Klass 2 (höga stödkanter finns).
Höga stödkanter noterades på 34 % av de inventerade vägavsnitten vilket är en ganska hög siffra.
Avvattningsbrister:
De avvattningsbrister som upptäcktes på de inventerade vägarna var ganska typiska för de andra Nordiska länder som inventerats. Norge är ett land med fjäll och fjordar med resultatet att vägarna vanligen är lokaliserade på sidlutande mark (72 %). På grund av den stora höjddifferensen tvärs vägen kan ytterslänterna på skärningssidan vara mycket branta. Detta kan i sin tur ge avvattningsproblem om ytterslänterna blir instabila.
Special:
Vattenerosion längs beläggningskanten kan vara ett betydande problem på sidlutande mark under våren när snön smälter.
7.6 Skottland, Highlands
Detaljerad information om de avvattningsanalyser som utförts i Higlands finns i ROADEX IV-rapporten “Summary of Drainage Analysis in the Scottish Highlands”.
Klassificering och statistik:
Avvattningens tillstånd på de inventerade vägarna i Highlands delades in i tre olika klasser: Klass 1 (Bra tillstånd), Klass 2 (Godtagbart tillstånd) och Klass 3 (Dåligt tillstånd). Exempel på dessa visas i följande figurer.
Statistiken från Highlandområdet visar att vägavvattning är ett stort problem. En tredjedel av de inventerade vägavsnitten klassificerades som Klass 3, d v s allvarliga avvattningsproblem och bara 17 % var felfria i avvattning Klass 1.
Stödkanterna i Highlands demonstrationsprojekt klassificerades i två klasser: Klass 1 (inga höga stödkanter), Klass 2 (höga stödkanter finns).
Höga stödkanter saknades på 15,5 % av de inventerade vägavsnitten. Både avvattnings- och stödkantstatistik indikerar klart att avvattningen i genomsnitt på Highlands inventerade vägar är i dåligt tillstånd.
Avvattningsbrister:
Orsakerna till avvattningsbristerna i Highlands var i allmänhet desamma som i de andra ROADEX-länderna som inventerats. I några fall orsakade vägprofilen problem, speciellt i smala vägskärningar och på vägens skärningssida på sidlutande mark. Gamla gränslinjer av stenmurar på vägsidorna och höga kanter hindrade också vattnet
Special:
De inventerade stödkanterna i Highlands var ganska höga. Vanligen tas de höga stödkanterna bort från vägens sidor vid rehabilitering i Highlands, men på några vägavsnitt har kanterna återplacerats efter rehabilitering.
7.7 Skottland, Western Isles
Detaljerad information om de avvattningsanalyser som utförts på Western Isles finns i ROADEX IV-rapporten “Summary of Drainage Analysis in the Western Isles, Scotland”.
Klassificering och statistik:
Som redan nämnts indelades avvattningens tillstånd på de inventerade vägarna i Skottland i tre olika klasser: Klass 1 (bra tillstånd), Klass 2 (godtagbart tillstånd) och Klass 3 (dåligt tillstånd). Exempel på dessa visas i följande figurer..
Jämfört med Highlands, var vägarnas avvattning i Western Isles i bättre form eftersom huvuddelen av de inventerade vägavsnitten hade avvattning Klass 1 (54 %). 1/4 av vägarna klassificerades dock som avvattning Klass 3, vilket gör dem kritiska med hänsyn till beläggningens livslängd.
Stödkanter klassificerades i tre klasser för Western Isles projektet: Klass 1 (inga höga stödkanter), Klass 2 (något höga stödkanter) och Klass 3 (betydande stödkanter).
Analysresultaten visade att majoriteten av vägnätet på Western Isles hade höga stödkanter. Den dominerande kantklassen var Klass 3 (59 %).
Avvattningsbrister:
Den huvudsakliga skillnaden mellan de vägavsnitt som inventerades i Western Isles, jämfört med de som inventerades i de Nordiska länderna, var att på de äldre vägavsnitten var höga stödkanter fortfarande vanliga och orsakade problem. Närvaron av tele- och andra kablar placerade under vägkanter gör det svårare att ta bort sådana stödkanter och dyrare än vid borttagning av vanliga stödkanter. Ganska ofta saknade kanterna tillräckliga utsläpp eller att de befintliga utsläppen var igensatta. En del betongutsläpp var trasiga. Avvattningens tillstånd på de nyligen uppgraderade vägavsnitten var vanligen bra: dikena var tillräckligt djupa och de höga kanterna hade tagits bort.
Special:
Stenmurar vid vägkanterna hindrade vattnet från att rinna bort från vägen. Det fanns långa, bara, trädlösa vägavsnitt byggda på torv..
7.8 Sverige
Detaljerad information om de avvattningsanalyser som utförts i Norra Sverige finns i ROADEX IV-rapporten “Summary of Drainage Analysis in the Umeå Area, Sweden, Seasonal Tests, Tools for Outlet Ditch Inventory”. Resultaten från test med laserscanner och värmekamera har summerats i ROADEX IV-rapporten “New Survey Techniques in Drainage Evaluation, Laser Scanner and Thermal Camera”
Klassificering och statistik:
Exempel på de avvattningsklasser som användes vid avvattningsanalyser i Sverige visas i följande figurer.
Analyserna klassificerade större delen av de inventerade vägarna som avvattning Klass 1. Avvattningen för väg 540 i Nordost tycktes ha det sämsta tillståndet (huvudsakligen Klass 2 och 3) och vägarna i det Nordvästra området (363, 632 och 691) hade det bästa tillståndet (i huvudsak klass 1). Dessa vägar låg mestadels på sandig undergrund.
Avvattningsbrister:
De största avvattningsproblemen har upptäckts på flacka och jämna ytor, där vatten var stillastående i dikena. Utloppsdiken på flacka fältområden saknade lutning och därmed kunde inte vattnet rinna bort från vägområdet. Utelämnade eller igensatta privata sidotrummor var typiska avvattningsproblem. Privata hus och odlad mark nära vägen orsakade också problem på grund av det begränsade utrymmet för diken och förbättring av avvattningen.
Special:
Umeå Södra driftområde i Sverige var det första demonstrationsprojektet där värmekamera och laserscanner testades för att understödja avvattningsanalysen. Båda teknikerna gav lovande resultat, speciellt användningen av laserscanners. Det förväntas att den kommer att få en fin framtid vid avvattningsanalyser och uppföljningsinventeringar samt vid kontroll av dikesrensning.
